The Dual-GPU Revolution: Beyond Gaming

I dagens snabbrörliga värld av teknik har konceptet med multi-GPU för spel, såsom SLI och CrossFire, blivit föråldrat. Men potentialen hos dual-GPU förblir värdefull inom andra tillämpningar, som visas i FluidX3D-demo. Utvecklaren Dr. Moritz Lehmann visade under varumärket ProjectPhysX upp en konfiguration som kombinerade en Intel A770 med en Nvidia Titan Xp, ett system som närmar sig sitt sjunde jubileum. Även om denna kombination kan verka udda visar resultaten att de två GPU:erna tillsammans skapar ett kraftfullt partnerskap.

Multi-GPU-demonstrationen visade sig vara överraskande enkel. Dr. Lehmann använde Acer’s Predator A770 16GB och Nvidia’s Titan Xp, där varje GPU simulerade och renderade hälften av simuleringen. Medan DX12 och Vulkan är de mest populära API:erna för multi-GPU-operationer, körs FluidX3D på OpenCL, en utveckling av Khronos Group, samma skapare av Vulkan.

Även om ingen exakt prestandadata tillhandahölls, hävdar Dr. Moritz att dual-GPU-setupen var 70% mer effektiv än varje GPU individuellt, vilket är förnuftigt eftersom A770 och Titan Xp levererar liknande resultat i FluidX3D. Simuleringen tog en timme och 13 minuter, med renderingen som varade cirka 14 minuter. Detta antyder att varje kort individuellt skulle kräva cirka två timmar för en simulering ensam.

Så humoristiskt som denna kombination kan verka hade den sin rationella motivering. Som utvecklaren betonade, är det lite meningsfullt att kombinera extremt kraftfulla GPU:er med betydligt svagare. I fallet med FluidX3D är det fördelaktigt att GPU:erna har liknande minneskapacitet och bandbredd. A770 har 16GB minne och 560GB/s bandbredd, medan Titan Xp erbjuder 12GB minne och 548GB/s bandbredd. Denna kombination visar sig vara ett klokt val.

Det är svårt att tro att spelindustrin har övergivit multi-GPU-tekniken, med tanke på den 70% ökningen av prestanda som visades under FluidX3D-demonstrationen. Kommentatorer under demon var snabba att påpeka att DX12 och Vulkan har betydande stöd för denna teknik, och GPU-till-GPU-anslutning är mer tillförlitlig än någonsin, tack vare de senaste PCIe-versionerna som är exceptionellt snabba.

Som svar på dessa kommentarer presenterade Dr. Moritz sin analys och betonade flera problem relaterade till multi-GPU-konfigurationer i spel. Den främsta oron handlar om kostnaderna för att utveckla multi-GPU-lösningar för spel. Tidigare låg denna börda på Nvidia och AMD, men med DX12 och Vulkan har ansvaret skiftat till spelutvecklarna. Dessa API:er erbjuder kraftfulla multi-GPU-funktioner, men kräver manuell optimering för att vara effektiva. Spelutvecklare har dock inte haft någon ekonomisk fördel av att implementera stöd för multi-GPU, eftersom det alltid har varit en nischfunktion, även bland datorintresserade.

Istället för att investera i multi-GPU-teknik har branschen rört sig i en annan riktning för att uppnå högre prestanda. Fokuset ligger nu mer på enkel GPU-konfiguration, där flaggskeppsmodellerna har blivit så stora att ”du kan inte ens få plats med en av dem i ett vanligt datorchassi, än mindre två”, som Dr. Moritz påpekar. Med tanke på att många GPU:er, som RTX 4090 Founders Edition, tar upp tre slots, kan man lätt hålla med. För närvarande blomstrar multi-GPU-tekniken i datacenter, superdatorer och system för AI-fokuserad utveckling, där implementationskostnaden är motiverad.