John Nowacky
Baserat i London kan förlaget Blast Entertainment ha kommit in sent på PlayStation 2-marknaden, men de hade en plan. Genom att dra nytta av PS2: s stora målgrupp av tonåringar och förlagor, siktade Blast på att släppa spel baserade på populära TV-program och filmer till ett överkomligt pris. Deras strategi möjliggjordes av Sonys reducerade publiceringsavgifter.
Dock kom Blasts försök att dra nytta av PS2: s befintliga popularitet med sina egna utmaningar. När Blast anlände till scenen 2006 hade de flesta studior redan en portfölj med PS2-spel och en mängd motorer och tillgångar redo att återanvändas. För att minska kostnaderna använde Blast ofta befintliga spel som grund eller anlitade flera studior samtidigt för att utveckla spel.
Denna kostnadsbesparande metod gjorde det möjligt för Blast att förvärva rättigheterna till äldre filmegenskaper till bottenpriser. Europeiska PS2-ägare fick tillgång till spel baserade på klassiker som ”Dr. Dolittle”, ”Jumanji” och ”Beverly Hills Cop”. Även om dessa var igenkännbara egenskaper, kanske några av dem inte talade till den huvudsakliga målgruppen, speciellt med spel som ”Beverly Hills Cop” som riktade sig mer mot vuxna.
En betydande utmaning som Blast ställdes inför var bristen på rättigheter att använda skådespelares likheter i deras spel. Istället använde deras filmtillägg oftast generiska/tecknade karaktärer, vilket förtunnade kopplingen till originalfilmerna. Detta var särskilt tydligt i ”Beverly Hills Cop”, där huvudpersonen mer liknade Vin Diesel än Eddie Murphys ikoniska Axel Foley.
Utvecklad av Atomic Planet var ”Beverly Hills Cop”-spelet en förstapersonsskjutare med en mix av smygsekvenser, skottlossning och minispel. Dock var spelets korta längd fylld med oskipbara mellanscener, brist på kontrollpunkter och osynliga väggar. Dessa designbeslut gjorde att spelet kändes trögt, med lite belöning för spelarens ansträngningar.
Visuellt sett var ”Beverly Hills Cop” grovt, med vinklade karaktärer och bakgrunder. Bristen på den ökända temalåten och tekniska brister, såsom fiender som inte kunde sikta vertikalt, påverkade i hög grad den övergripande upplevelsen. Spelet saknade fasta skjutmekanik, vilket resulterade i orealistiska och oinspirerade strider.
I efterhand är det uppenbart att Blast misslyckades med att fullt ut förverkliga potentialen i ett ”Beverly Hills Cop”-spel. Släppt under en tid då andra ’80-talsfilmer fick framgångsrika anpassningar, missade spelet målet på grund av sin brådskande utveckling och låga budget. Med mer tid och resurser kunde bristerna ha åtgärdats, vilket skulle ha resulterat i en mer njutbar upplevelse.
Sammanfattningsvis representerade ”Beverly Hills Cop”-spelet en missad möjlighet för Blast Entertainment. Istället för att leverera ett polerat och engagerande spel verkade det mer som en rutinmässig övning, skyndsamt ut på butikshyllorna bara för att de kunde.
Ytterligare fakta:
1. Blast Entertainment släppte även spel för andra plattformar såsom Nintendo DS och Game Boy Advance.
2. Blasts spel fick ofta blandade recensioner från kritiker och spelare, där många påpekade deras låga produktionsvärden och brist på innovation.
3. Blast stod inför hård konkurrens från andra förläggare som hade etablerat sin närvaro på PS2-marknaden mycket tidigare.
4. Blasts spel var främst riktade mot den europeiska marknaden, med begränsad tillgänglighet i andra regioner.
5. Blasts strategi att släppa prisvärda spel baserade på populära IP var inte unik för dem, då även andra förläggare följde en liknande approach under PS2-eran.
Nyckelfrågor och svar:
1. Vilka var Blast Entertainments huvudsakliga utmaningar på PS2-marknaden?
Svar: Blast stod inför utmaningar som att komma in sent på marknaden, förlita sig på kostnadsbesparande metoder, förvärva rättigheter att använda skådespelares likheter och leverera en polerad upplevelse med begränsade resurser.
2. Hur förvärvade Blast Entertainment rättigheterna till filmegenskaper?
Svar: Blast förvärvade rättigheterna till äldre filmegenskaper till bottenpriser, möjligen på grund av värdeminskningen av dessa IP och de reducerade publiceringsavgifterna som erbjöds av Sony.
3. Vilka var de främsta bristerna i ”Beverly Hills Cop”-spelet?
Svar: ”Beverly Hills Cop”-spelet hade designbrister såsom oskipbara mellanscener, brist på kontrollpunkter och osynliga väggar. Det saknade också fasta skjutmekaniker och led av tekniska brister som att fiender inte kunde sikta vertikalt.
Fördelar:
– Blast Entertainments strategi att släppa spel baserade på populära IP till ett överkomligt pris gjorde det möjligt för dem att rikta in sig på den stora PS2-användarbasen.
– Genom att använda befintliga spel som grund eller anlita flera studior kunde Blast minska kostnader och förvärva rättigheter till filmegenskaper till lägre priser.
– Blasts spel erbjöd en möjlighet för fans av filmegenskaperna att engagera sig med dem inom en annan medium.
Nackdelar:
– Blast stod inför hård konkurrens från andra förläggare med en mer etablerad närvaro på marknaden.
– Bristen på polerade produktionsvärden och originalitet i Blasts spel resulterade i blandade recensioner och begränsad framgång.
– De brådskande utvecklingen och den låga budgeten för Blasts spel resulterade ofta i en svag spelande upplevelse.
Föreslagen relaterad länk: blast-games.com
