Flätan återvänder med en uppfräschad look och en engagerande kommentar

Flettan, det inflytelserika spelet som startade konversationen ”är spel konst?” för femton år sedan, har gjort en triumferande återkomst med sin jubileumsutgåva. Denna omlansering låter inte bara spelare återbesöka spelet som banade väg för andra indieklassiker som Fez och Limbo, utan introducerar även uppdaterad grafik och en intressant tillägg: regissörs kommentarer.

När jag spelade Braid, Jubileumsutgåva, blev jag slagen av hur det fortfarande överraskar och fängslar. Spelets nivåer presenteras som pussel, vilket lockar spelare att samla bitar och låsa upp nya områden. Det som dock stack ut för mig denna gång var det frivilliga i pusslen. Istället för att tvingas lösa varje pussel, har spelare friheten att fortskrida genom nivåerna i sin egen takt. Denna progressiva approach känns aktuell, speciellt mitt i pågående debatter om storylägen i spel som Elden Ring.

Själva pusslena är otvivelaktigt utmanande, med Braid som pressar gränser och trotsar traditionella spelmekanismer. Spelet gläder sig åt att presentera pusselidéer som trotsar den naturliga ordningen, vilket kräver att spelare tänker utanför boxen. Få nyligen spel har lyckats utforska detta innovativa utrymme på samma sätt, vilket gör att Braid, Jubileumsutgåva känns som en unik och främmande granskning av problemlösning.

Där mitt upplevelsen föll något kort var i narrativavdelningen. Medan Braid en gång hyllades för sina vävda mekaniker och historia, upplevde jag berättandet som överansträngt och pretentiöst när jag återbesökte spelet. Kanske har mina förväntningar ändrats efter att ha exponerats för mer gripande berättelser i senaste indiespel som Inside. Intrycket av historien träffade helt enkelt inte lika hårt som det gjorde för år sedan.

Förvånansvärt nog upplevde jag också att Braid var kortare än jag mindes. Med bara cirka femtio nivåer kan spelet slutföras på mindre än en timme för icke-kompletister. Dock tillåter pusslens frivilliga natur spelare att bestämma längden på sin resa, vilket bidrar till spelets dragkraft.

Visuellt behåller Braid, Jubileumsutgåva sin charm samtidigt som bakgrunderna förbättras för att skapa en rikare värld. Det är dock inkluderingen av regissörens kommentarer som verkligen skiner. Jonathan Blows insikter om spel- och pusselutveckling är sömlöst integrerade i nivåerna och erbjuder en fascinerande utforskning av varje aspekt av att skapa Braid. Det är ett bevis på den kärlek och omsorg som har lagts ner i denna Jubileumsutgåvan och lämnar spelare förtrollade av magin bakom kulisserna.

Sammanfattningsvis förblir Braid, Jubileumsutgåva lika relevant och fängslande som alltid och bevisar att det har stått tidens test. För spelare som är nya för Braid, erbjuder denna omlansering en härlig behandling när de fördjupar sig i ett spel som revolutionerade sättet vi tänker på tiden i spel, på samma sätt som Portal gjorde för rymden.

The source of the article is from the blog lanoticiadigital.com.ar