PT:s Utveckling: Amnesia: Rebirths Meningsfulla Skräck
Ankomsten av PT för tio år sedan markerade en vändpunkt för skräckspelgenren. Hideo Kojimas och Guillermo del Toros spelbara teaser fångade både indieutvecklarnas och storspelens uppmärksamhet och inspirerade en våg av nya skrämmande upplevelser. Även om PT ofta hyllas som ett mästerverk, är dess arv komplicerat av andra utvecklares bristfälliga utförande av dess idéer.
Vid den tiden kämpade huvuddelen av skräckspelen. Resident Evil hade blivit en parodi av sig självt, och Silent Hill-serien hade övergivit sina skräckmoment för action. PT framträdde som en ljusglimt, och erbjöd en vision om genrens framtid. Dess framgång låg i dess förmåga att framkalla sårbarhet, genom att fördjupa spelarna i en L-formad korridor med ständigt skiftande omgivningar. Det repetitiva spelet kultiverade en växande obehag och visade potentialen för atmosfärisk skräck.
Trots att PT fungerade som ett fristående skräckspel, var dess primära syfte att introducera det ödesdigra Silent Hills. Dock föll dess berättelse kort när det gäller djup och mening. Berättelsen kretsade kring ett hemsökt hus bebott av en mördarfamilj, och saknade mänsklig insikt och upplösning för de spöklika företeelserna. Berättelsen lämnade en obehaglig bismak på grund av dess skildring av familjevåld.
Även om PT fortfarande betraktas som ren skräck är det svårt att föreställa sig att förlänga dess upplevelse till ett fullständigt spel. Framgången med Frictional Games’ Amnesia: The Dark Descent år 2010 visade visst löfte men lyckades till slut inte bli nästa Resident Evil. Dock hämtade Amnesia: Rebirth, släppt 2020, inspiration från PT:s konsisa tillvägagångssätt och erbjöd en utveckling av dess idéer.
Belägen i den algeriska öknen, föryngrade Rebirth skräckgenren genom att skapa en fördjupande upplevelse med nervkittlande ögonblick. Spelets berättelse viav vävde samman skräck med mänsklighet, och följde den gravida kvinnan Tasi, som söker efter sina kamrater efter en flygkrasch. Tasis graviditet blev ett spelmoment, som krävde att spelarna interagerade med hennes mage för att minska rädslans nivåer. Detta tillförde djup och en filosofisk utforskning om överlevnad och uppoffring.
Även om PT:s inflytande fortfarande kan kännas idag, är det värt att överväga Amnesia: Rebirth som ett spel som måste spelas, som tar de bästa idéerna från PT och bygger vidare på dem. Genom att blanda meningsfull storytelling med välutvecklade skräckmoment visar Rebirth potentialen för skräckspel att nå en bredare publik. Det erbjuder en väg att bryta sig loss från PT:s loop och skapa en mer betydelsefull och tankeväckande skräckupplevelse.
The source of the article is from the blog publicsectortravel.org.uk