Annabelle Stephenson
En grupp holländska studenter har nyligen deltagit i en studie som involverade en enda session av virtuell verklighet (VR) som syftade till att stärka deras självmedkänsla och minska självkritik. Efter att ha fokuserat på studenter kända för sin självkritiska tendens, bad forskningen dem att visa medkänsla gentemot en virtuell karaktär som uttrycker sina egna självkritiska tankar. Denna studie publicerades i ”Behaviour Research and Therapy.”
Självkritik avser tendensen att hårt bedöma sig själv, fokusera på upplevda misslyckanden och brister. Det innebär att sätta höga standarder och vara överdrivet kritisk mot ens handlingar och beslut. Medan självkritik ibland kan motivera självförbättring kan det också leda till känslor av otillräcklighet, låg självkänsla och försämrad mental välbefinnande. Överdriven självkritik kan vara skadlig och hämmande för personlig utveckling samt bidra till negativa emotionella tillstånd som ångest och depression.
Å andra sidan innebär självmedkänsla att behandla sig själv med vänlighet, förståelse och förlåtelse, särskilt i svåra situationer eller vid misslyckanden. Denna attityd främjar emotionell uthållighet och övergripande välbefinnande, vilket fungerar som en anpassningsbar känslorregleringsstrategi som kan bidra till förbättrad mental hälsa.
Studiens ledande författare, Marit Hidding, och hennes kollegor utförde en undersökning för att undersöka om en enda VR-session kunde minska självkritik och förbättra självmedkänsla genom att låta deltagarna anta en annan perspektiv. Eftersom det finns ett motsträvigt förhållande mellan självkritik och självmedkänsla, hypothesades det att förstärka självmedkänsla skulle kunna minska självkritik.
För att utvärdera detta designade forskarna VR-övningar baserade på en kognitiv beteendeterapi-teknik kallad ”dubbelstandard,” där deltagarna funderade över hur de skulle tala med en vän som uppvisade liknande självkritik. Experimentet involverade 68 nederländska psykologistudenter vid University of Groningen, i åldrarna 17 till 30, valda för sina höga nivåer av självkritik med hjälp av Self-Criticism and Self-Kindness Scale.
Deltagarna tilldelades slumpmässigt till två grupper. En grupp deltog i en VR-session som integrerade tekniker för perspektivförändring (experimentgrupp), medan den andra gruppen genomgick en liknande VR-session utan denna teknik (kontrollgrupp).
Under proceduren trädde deltagarna in i den virtuella miljön för att vänja sig. Forskaren diskuterade sedan deras självkritik och vägledde dem i att visa medkänsla i efterföljande rollspel. I dessa rollspel instruerades deltagarna att föreställa sig den virtuella karaktären som en vän och behandla dem vänligt, representerande sina självkritiska tankar. Två sådana rollspel ägde rum. För experimentgruppen spelades VR-sessionerna in och spelades upp igen, vilket tillät deltagarna att se sessionen från den virtuella karaktärens perspektiv och höra sina egna medkännande svar. Kontrollgruppen hade inte denna erfarenhet.
Före och efter sessionen genomförde deltagarna tester som mätte självkritik och självmedkänsla (Self-Compassion and Self-Criticism Scale), samt ögonblickliga positiva och negativa känslor (Visual Analog Scale). De rapporterade också sina erfarenheter av VR-närvaro (Group Presence Questionnaire) och utvärderade sina subjektiva upplevelser relaterade till interventionen.
Resultaten visade att båda grupperna upplevde minskad självkritik och ökad självmedkänsla. Att spela upp VR-sessioner med förändrade perspektiv hade inte någon distinkt effekt eftersom observerade förändringar var liknande i båda grupperna. Positiva och negativa känslor förblev oförändrade efter sessionen. Studien drog slutsatsen att ”en enda VR-intervention baserad på KBT-tekniken ’dubbelstandard’ var effektiv för att minska självkritik och förbättra självmedkänsla signifikant hos gruppen deltagare med höga nivåer av självkritik. Den nuvarande studien har visat att både att visa medkänsla och att ta emot sin egen medkänsla har en betydande positiv effekt. Att visa medkänsla mot någon annan med liknande självkritik verkar vara tillräckligt för att få självmedkänsla och minska självkritik,” enligt studiens författare.
Forskningen belyser de potentiella terapeutiska effekterna av interventioner i virtuell verklighet. Det är viktigt att notera att även om denna studie inte visade den avsedda behandlingseffekten, visade den förändringar i självmedkänsla och självkritik i båda grupperna efter interventionen. Därför är det osäkert om förändringen resulterade direkt från interventionen eller inträffade av en slump. Dessutom utvärderades inte studien självmedkänsla och självkritik på lång sikt.
Vanliga Frågor (FAQ):
1. Vad är självkritik?
Självkritik innebär att hårt bedöma sig själv, fokusera på misslyckanden och brister. Det kan leda till låg självkänsla och försämrat mental välbefinnande.
2. Vad är självmedkänsla?
Självmedkänsla innebär att behandla sig själv med vänlighet, förståelse och förlåtelse. Det främjar emotionell uthållighet och övergripande välbefinnande.
3. Vilka är konsekvenserna av överdriven självkritik?
Överdriven självkritik kan hämma personlig utveckling och bidra till negativa emotionella tillstånd som ångest och depression.
4. Vad var målen med studien?
Studien syftade till att undersöka om en enda session av virtuell verklighet kunde minska självkritik och förbättra självmedkänsla genom att låta deltagarna anta en annan perspektiv.
5. Hur utformades studien?
Studien involverade holländska psykologistudenter som slumpmässigt tilldelades två grupper – en grupp deltog i en VR-session med perspektivförändrande tekniker, medan den andra gruppen genomgick en liknande session utan denna teknik.
6. Hur utspelade sig sessionen i virtuell verklighet?
Deltagarna fick möjlighet att granska sin självkritik och lära sig att visa medkänsla mot en virtuell karaktär som uttryckte sina självkritiska tankar. VR-sessionerna spelades in och spelades upp, vilket möjliggjorde för deltagarna att se sessionen från den virtuella karaktärens perspektiv.
7. Vilka var studiens resultat?
Båda grupperna upplevde minskad självkritik och ökad självmedkänsla. Att spela upp VR-sessionerna med förändrade perspektiv hade inte något distinkt effekt då observerade förändringar var liknande i båda grupperna.
8. Har virtuell verklighetsintervention terapeutiska effekter?
Studien antyder att en enda VR-intervention kan hjälpa till att minska självkritik och förbättra självmedkänsla. Dock är det viktigt att notera att studien inte visade den avsedda behandlingseffekten utan bara en förändring i självmedkänsla och självkritik efter interventionen.
9. Finns det några begränsningar i studien?
Studien utvärderade inte långsiktiga effekter av interventionen och förändringen utvärderades direkt efter interventionen.
Relaterade Länkar:
– Behaviour Research and Therapy
— Källa: Anpassad från ”Kompedium Wirtualnej Rzeczywistości: Promowanie Samo-ojczenia jako Strategii Radzenia Sobie”
The source of the article is from the blog elblog.pl
